Fick mig ett gott skratt i dag=). Va ute i skogen där Pingla va en meter ifrån vid sidan och plötsligt frös till i rörelsen med nosen låst 2 cm ovanför en kantarell, matte kolla kolla en guuuuling;). Va ju inte meningen att jag skulle plocka svamp men klart jag blev glad så jag gjorde två skick och hon hittade två till. Hon ställer sig typ som en pointer och pekar på dem till skillnad från innan då hon mosade svamparna med nosen. Roliga hund.

I dag bar det av till Tving där Kristian bor, det skulle bli vallning och grillning med vallhundsklubben. Jag fick ha ansvaret för att fotograferingen vilket jag så gärna tog på mig trots den tjocka dimman som låg över fälten;). Riktigt roligt att se alla jobba med sina hundar, få hör Lenas tips, käka go mat och prata hund. Väldigt nöjd med dagen men va allt lite frusen när jag vi åkte hem. Blev en bra träning för Pingla också i dag då hon fick vara passiv och det tröttade ut henne rejält det också. Lite bilder från dagen på några ekipage:

  Jag tycker bara mer och mer om min svartvita fara=). Den relation vi börjar få nu är något jag verkligen saknat efter Frida gick bort ( min förra tik som blev 10 år). Det tog sin tid men det är det värt=).

I dag går det inte i många knop, vi har bara gått mindre kiss och bajsrundor samt suttit på stan och tittat lite. Det behövs dagar där det inte händer någonting så hundarna lär sig att koppla av. Annars blir bieffekter om det ska hända saker varje dag att hundarna förväntar sig det, går upp i varv och sen undrar folk varför hunden stressar när de bara ska gå en kisserunda sen hem igen och hunden vankar, piper och inte kan koppla av då den inte vant sig vid att ha tråkigt.

Var och en känner ju sin hund bäst, Pingla kan slappa några dagar men är en hund av mycket motor som inte är gjord att trivas som en soffpotatis eller sällskapshund en längre period men för den sakens skull så accepterar hon nu även när det är tråkigt men det ska vara en balans. Skulle jag velat ha en lufsandes soffpotatis så hade jag köpt en st bernhard;). Jag har filat på att få en bra av och på knapp. Inne vill jag ha en lugn hund, ute också så länge vi inte ska göra något som kräver motivation och power för då ska hunden vilja prestera. Inne är Pingla cool lugn och ute har det blivit mycket bättre, men är en del kvar då det finns tendens fortfarande att varva upp lite för mycket så fort kopplet åker fram då hon har en förväntning på att vi ska jobba och främst om det är andra hundar som också ska följa med. Sen tragglar vi koppelgåendet då hon går fint vid sidan när vi är själva i harmoni men i början vid promenad med andra hundar så ska det tramsas hit och dit och det bara står framåt i hjärnan på henne. Men vi jobbar på.

Men  bland går vi bara ut och sätter oss och tittar samt lullar runt, allt ska inte vara träning då inom det mesta om det så är agility, sökträning, lydnad eller vallning så går instinkterna igång och det blir en stress. Men all stress påverkar inte hunden negativt då det finns både en positiv stress och negativ, det är upp till ägaren at läsa av sin hund när det slagit över till den negativa och bryta.

Allt för många gånger ser jag hundar som är sönderstressade men ingen gör något åt det eller ens tar hjälp och försöker. Hundar som får skälla konstant när de ser andra hundar eller besökare kommer men ingen gör något för att vägleda att det inte är ok men gnäller sedan hur jobbigt det är. Hundar som biter sönder hemmet då den inte fått lära sig i sin takt att det är tryggt att lämnas osv. Jag har sagt aldrig mer en omplacering och även hur bra det börjar bli nu snart ett år efter så vet i tusan om jag fotfarande inte håller på den åsikten. Hade jag fått spola tillbaka tiden sen jag tog över Pingla så hade jag verkligen INTE gjort det. Nej jag fokuserar på nuet och framtiden nu då det tog mycket energi, tankar och kraft på att nå dit vi är idag.

Satt på en bänk i stan med Pingla liggandes nedanför på marken. En äldre dam kom fram och frågade om hon fick klappa henne, brukar inte tillåta det men i dag så gjorde jag det. Blev en aning förvånad då hon utan att ens tänka la sig med magen i vädret och ville bli klappad av damen. De gosade en stund, hade aldrig gått förut då hon gömde sig bakom och morrade med rest ragg på främmande människor. Sen hoppade Pingla upp och satte sig bredvid mig på bänken och gav mig en puss. Äkta kärlek♥ =). Jag älskar min svartvita lilla fara.

I dag bar det av med några träningskompisar till räddningstjänstens övningsplats för att träna ruinsök för första gången. Va lite spänd över hur Pingla skulle hantera den miljö som är inne i containrarna då det är kolsvart, söndereldat och stinker brandrök samt är bråte lite här och där. Ingen reaktion alls när vi vallade igenom området utan hon va mest nyfiken. Första påsläppet så sprang hon in genom öppningen där jag släppte henne för att springa igenom hela byggnaden och runda av där vi hade gått i början och kom ut ur den andra dörren för att utan min inverkan hålla kvar fokus på sin uppgift och springa in igen där hon kom ifrån. Hon älskar verkligen detta och i dag markerade hon mer bestämt, hon har ett riktigt grovt skall=). De andra två gångerna skötte hon också galant. Detta är verkligen kanonkul, vi har hittat något som båda brinner för och det ska bli så kul att utvecklas med henne=).

Från i somras. Tröttnar aldrig på detta söta klipp när Pingla kämpar med att få fatt i pipen utan att behöva simma;). Envis och smart är hon =)

I dag gick jag till planen för att fila på det fria följet samt läggandet. Fria följet satt som en smäck och jag blev så förvånad då hon har varit så svårmotiverad och trög men i dag va hon helt med på noterna och gick kanon vänster om där hon gärna trängt då hon inte varit fullt koncentrerad innan. Läggandet under gång satt bättre i dag men behöver tempas upp men det kommer:). En sådan bra dag där det känns att man är ett team, precis som om hon har mognat eller att det beror på att vår relation och kommunikation blivit mycket bättre sista månaden.

När jag tränade så kom en gubbe, ursäkta men gubbe är ok att kalla någon som gör som han gjorde. Han stannade en bra bit bort på cykelvägen och glodde. Till slut så undrade jag varför han inte gick då jag va en bra bit bort på planen och tränade. Kanske är för att jag har Pingla lös även om hon va vid min sida tänkte  jag och kopplade henne för att visa respekt. Jaha och vad gör gubbfanken då? Jo han släpper sin hund medvetet så den kutar över hela planen fram till oss men kom inte ända fram då jag vrålade Gå väck, jag brukar uppfattas som rätt läskig för andra hundar som vill fram men så är det bara. Hatar när folk inte visar respekt och det är min skyldighet att fösa bort rännande hundar så dom inte kommer fram till min. Sen kallade gubben in hunden som ingenting och gick iväg. Sånt är drygt.

Men i allmänhet har dagen varit mysig med en glad Pingla=). Snart blir det en långrunda.

Helt slut i dag efter agillityträning. Tränar passivitet här medans Frank tränar Simba på banan. Stor skillnad från då jag tog över henne då hon knappt va kontaktbar vid störinga omgivningar med andra hundar och inte främst Simba som är som amfetamin för henne;). Det som syns här är det jag strävar efter, att hon ska komma på sig själv utan min inverkan och kontrollera sina impulser som här när hon är på väg at dra iväg men hejdar sig. Blev lite tjatigt med kommandot "vila"  som jag använder mig av då hon ska koppla av och vänta på sin tur. Skulle kallat hennes namn och fått ögonkontakt från början men duktig va hon trots en tjatig matte;)

Sen provade jag hindret för första gången inför klass 1 då vi inte tränat det innan. De två första gångerna va som hon inte gjort annat men tredje gången va hon ofokuserad så rundade men avslutade såklart med ett lyckat hopp och sättande=). Söta tjejen.