På hundrundan nyss så kom en gubbe med sin icke så vänligt inställda jack russel mot oss på cykelbanan. Frank: Håll in din hund och släpp inte fram den till mina, Gubben: åhh vilka fina vovvar och drar inte in flexikopplet. Frank: jag sa släpp inte fram honom. Frank fick backa med Simba som inte gillar andra hanar som är påflugna och gubben blev spydig och sa: Har ni gått en kurs eller och fnös. Jag svarade med vadå kurs? Nej det handlar väl om ömsesidig respekt mellan hundägare. Sen va halva rundan förstörd då jag fick gå halva rundan själv för att få Pingla lugn och i balans igen för den satans gubbjäveln som släppte in sin morrande och gapande hund till vår flock. Trött jag blir.

Sen när hon blivit lugn och lullade med så kom nästa idioti. Ett gäng berusade killar med en rädd amstaff hane lös i släptåg. La Pingla ner på avstånd och väntade till de va i närheten hunden och sa att de skulle hålla hunden så jag kunde gå förbi. Vad är det med folk nu för tiden? Känner mig snart inte trygg när folk som inte reder ut ansvaret och missköter sig som kan bli på min hund och andra hundars bekostnad. Att hundar ska fram och hälsa på varenda främmande hund man möter är för mig en gåta, det är verkligen att förmänskliga hundar och vad jag anser om den saken kan vi ta i ett annat inlägg.

Då jag tog över Pingla så gjorde jag ett stort fel, lät henne leka okontrollerat med vänners hundar då deras hundar va vana att få göra så runda hit och runda dit och det fick jag äta upp senare. Pingla blev lätt blockerad och gick in i en manisk jaktlek där hon sprang efter och från den ena till den andra, hon hade inte så mycket erfarenhet heller av umgänge med andra hundar enligt ägaren så självklart blev det ju himmelriket. Då vi inte hade skapat en relation och kommunikation å det va så nytt så kunde jag stå och vråla halsen av mig utan att hon ens vek örat åt mitt håll, klart det då det roligaste hon visste då va att få ränna i full fart efter de andra hundarna och kontrollera minsta rörelser de gjorde. Jag va också grön på stresssymtom och att läsa av hennes signaler. Hade jag gjort rätt hade jag börjat med att umgås med henne ensam så vi hade lärt känna varandra och byggt upp en kommunikation som fungerade.

Men man ska lära sig av sina mindre bra val och misstag så en dag sa jag att nu får det vara slut, så här vill inte jag ha det. Så fort vi skulle träffa andra hundar och gå så sket hon fullständigt i att lyssna då hon inte hade  lärt sig vad som gäller och det va mitt fel. Det va då jag började planera och bli självkritisk i allt jag gjorde. Det tog sin tid att bryta mönstret att hon skulle förstå och lära sig att det inte va okej att börja leka så fort det passade henne, att gå en runda med hundarna lösa utan att hon skulle uppmana till lek och inte stressa upp sig av förväntningen. Vi fick börja jobba med alla tre hundarna (min sambo) har två BC också som va vana att få ränna hejdlöst runt omkring under rundorna och styra tempot så det va inte bara Pingla utan hela flocken som behöved hjälp att vägledas in i de nya reglerna. Efter mycket gråa hår, svett och också tårar så är rundorna i dag lugna och målet att kunna gå och prata lugnt med strosande hundar som nosar här och där är uppnått. Sen får de sålart leka när vi ger tillåtelse men under kontrollerade former då det annars lätt spårar ur och övergår i något som lätt kan jämnföras med en visp i en gräddskål, det liksom bara flyger hundar hejdlöst överallt och det är inte ok.

Det är inte ofta i dag Pingla får tillåtelse att just "leka" med andra hundar förutom Simba och Sanna någon gång då det är lätt att hon kommer tillbaka i gammalt beteende som i sin tur påverkar henne negativt i form av stress och blockering då hon aldrig någonsin självmant avslutar leken utan det måste den andra hunden göra och gör den inte det så kan hon springa sig fördärvad så där måste jag gå in och bryta och visa att det räcker. Jag anser inte att en hund behöver leka med andra hundar varje dag, ens varje vecka. Den roliga lekkompisen ska vara jag. Jag ska både vara någon som är lön att lyssna på, som både vägleder, fostrar, ger trygghet och sist men inte minst är rolig att leka med och vara nära.

Jag lekar ofta med min hund, med leka menar jag utan något hjälpmedel som kamptrasa, boll eller annan leksak utan med kroppspråk och beröring. Jag bjuder in till lek och Pingla är aldrig sen att hänga på. Vi jagar varandra, här är jag dock noga med att vara den som jagar och hon får springa mer än att hon ska jaga mig då det lätt kan bli för mycket och jag vill tona ner det beteendet lite. Vi brottas, här gäller inga regler mer än att det är jag som bestämmer intensiteten i hur hårt vi leker. Pingla får knaga på mig med framtänderna som hon gärna gör likt en symaskin, hon får greppa tag i mig, hon får studsa på mig och lägga sig över mig när jag är den som ligger ner. Sen kan jag ta tag i skinnet och dra hit och dit, knuffa henne, brotta ner henne men allt är på lek och hon älskar det. När jag är nöjd så reser jag mig bara upp och går och hon bryter drekt och  börjar återgå till promenaden med att nosa runt. Skulle det vara så att hon slutar leka med mig när jag leker så ser jag till att hon återgår till leken för att sedan avsluta. Jag börjar och avslutar i allt vi gör.

I kväll lekte vi på fotbollsplanen och hade jättekul, pingla studsade på mig när jag låg ner som en fotboll och det såg nog skumt ut för de som inte visste vad vi gjorde. Leken har stärkt vår relation, jag ska vara den roliga i hennes ögon och inte andra hundar. Ser i bland folk som låter deras hundar träffa och leka med andra hundar var dag och sköta allt själva, som får bestämma när de ska hälsa på andra hundar, främmande som bekanta och det blir där efter också. Min förra tik jag hade i 10 år va lätt på den biten då hon inte såg någon mening med att bry sig om och leka med andra hundar men hon hade något annat som hon va svag för och det va vatten men det är en helt annan historia:).

Ooops jag har en blogg, det hade jag nästan glömt;). Dagarna rullar på som sig bör. I söndags va jag på föreläsning med Barbro Börjesson, en intressant föreläsning med många bra frågeställningar och diskussioner =). Gillar att lyssna och ta del av andras erfarenheter och träningsfilosofier, amatörer som proffs. Alltid kan jag ta till sig något. Och en kvinna som har en väldigt lång hundhistoria bakom sig ligger inne med många erfarenheter som jag gärna tar del av. Jag har aldrig satt mig i ett fack som många gör, en del snöar in på ett enda sätt och även om det inte fungerar på deras hund så fortsätter de samma sak då de redan bestämt sig för att det är det enda rätta.  Jag testar mig fram, funkar inte det jag trott så är det mitt ansvar att söka vidare på svaret till frågan för att få min hund att förstå. Att fundera hund är roligt=).

Jag har inte lagt så mycket energi på att lägga upp en perfekt plan och stora mål på till tex lydnadsträningen utan det jag har som prio ett är att min hund ska fungera i det stora hela och det börjar jag med i vardagen. Vardagen ska funka och kännas lätt, med lätt menar jag att hunden och jag har en så bra kommunikation och samspel så dagarna flyter på utan en massa frågetecken utan att min hund har det klart för sig vad som gäller. Det gör min hund trygg och trygghet för mig är den stora nyckeln till att komma framåt med allt annat jag vill uppnå med min hund. Så jag pejlar av vad jag inte vill ha i min hundvardag sen börjar jag jobba på att forma min hund helt enkelt. Då Pingla va ett år då jag tog över henne så hade hon en hel lista med invanda, icke önskvärda beteenden så det va bara att börja jobba för att byta ut dem till de jag ville ha. I bland va det allt annat än kul då jag ville göra roliga saker som att börja träna på det ena eller andra men då vår relation inte fanns och inte heller kommunikation så blev jag tvungen att lägga allt sånt jag ville göra på is och fokusera på det hon behövde hjälp med.

Om relationen är skev vad det än må vara, om jag inte är lyhörd för min hunds signaler så kan allt annat vara också. Har jag en trygg relation och en stabil grund att stå på och att jag litar på min hund och den på mig så kommer resten av sig själv. Det är relationen i det vardagliga som bygger förutsättningar för all träning också. Jag måste vara en som min hund ser upp till, en som också respekterar min hund och kan vägleda henne på ett lugnt och balanserat sätt. En bra relation och kommunikation i vardagen och allt vad den innebär är det viktiga, träning och samarbete är den godisbit jag kan njuta av sen då den förstnämna delen är stark. Så resonerar jag.

Pingla går mer och mer in i ett lugn, hon känns stabil och lyhörd. Bandet mellan oss stärks för var dag och det är nu jag njuter varje minut av att vara hundägare. Mitt första mål är uppnått och det gör mig glad. Älskar min lilla svartvita fara och har fått den kredit jag inte trodde skulle komma. Så nu när den relation och kommunikation som krävs byggts upp så kan vi börja utforska allt spännande som finns att utvecklas tillsammans inom=). Jag lär mig något nytt varje dag om både henne och mig och det är det som är så häftigt med att  leva ett hundliv, inte bara att jag får erfarenhet i hur jag kan göra i vissa situationer för att det ska bli bra utan också att jag lär känna mig själv bättre tack vare Pinglas hjälp=). Vänskap handlar om att ge och ta och så funkar det även i relationen med min hund:)

Då jag är sjuk så går jag lite på lågvarv just nu, och då jag knappt inte har någon röst utan låter som en svagt kraxande skata så tar vi det lite lugnt några dagar nu. I dag körde vi lite uppletande vilket gick kanon och Pingla gillar det mycket, håller kvar fokus bra och har fin arbetsvilja. Skönt med träningar nu där jag kan vara passiv och slippa använda röst och kropp. Något roligt är att Frank hittade en sådan bil han länge velat ha i veckan som inte va deffekt och i fint skick. En Chevrolet trans sport, sjusitsig buss som är kanon hundbil=). Sen kan man sova i den då säterna går att fälla så varför inte ta lite utflyket och sova över i den sen=)? Lite gallerfix och en matta som underlag sen är den perfekt=)

    Nu ska jag ta lite te och hoppas halsontet blivit bättre i morgon.

Fick mig ett gott skratt i dag=). Va ute i skogen där Pingla va en meter ifrån vid sidan och plötsligt frös till i rörelsen med nosen låst 2 cm ovanför en kantarell, matte kolla kolla en guuuuling;). Va ju inte meningen att jag skulle plocka svamp men klart jag blev glad så jag gjorde två skick och hon hittade två till. Hon ställer sig typ som en pointer och pekar på dem till skillnad från innan då hon mosade svamparna med nosen. Roliga hund.

I dag bar det av till Tving där Kristian bor, det skulle bli vallning och grillning med vallhundsklubben. Jag fick ha ansvaret för att fotograferingen vilket jag så gärna tog på mig trots den tjocka dimman som låg över fälten;). Riktigt roligt att se alla jobba med sina hundar, få hör Lenas tips, käka go mat och prata hund. Väldigt nöjd med dagen men va allt lite frusen när jag vi åkte hem. Blev en bra träning för Pingla också i dag då hon fick vara passiv och det tröttade ut henne rejält det också. Lite bilder från dagen på några ekipage:

  Jag tycker bara mer och mer om min svartvita fara=). Den relation vi börjar få nu är något jag verkligen saknat efter Frida gick bort ( min förra tik som blev 10 år). Det tog sin tid men det är det värt=).

I dag går det inte i många knop, vi har bara gått mindre kiss och bajsrundor samt suttit på stan och tittat lite. Det behövs dagar där det inte händer någonting så hundarna lär sig att koppla av. Annars blir bieffekter om det ska hända saker varje dag att hundarna förväntar sig det, går upp i varv och sen undrar folk varför hunden stressar när de bara ska gå en kisserunda sen hem igen och hunden vankar, piper och inte kan koppla av då den inte vant sig vid att ha tråkigt.

Var och en känner ju sin hund bäst, Pingla kan slappa några dagar men är en hund av mycket motor som inte är gjord att trivas som en soffpotatis eller sällskapshund en längre period men för den sakens skull så accepterar hon nu även när det är tråkigt men det ska vara en balans. Skulle jag velat ha en lufsandes soffpotatis så hade jag köpt en st bernhard;). Jag har filat på att få en bra av och på knapp. Inne vill jag ha en lugn hund, ute också så länge vi inte ska göra något som kräver motivation och power för då ska hunden vilja prestera. Inne är Pingla cool lugn och ute har det blivit mycket bättre, men är en del kvar då det finns tendens fortfarande att varva upp lite för mycket så fort kopplet åker fram då hon har en förväntning på att vi ska jobba och främst om det är andra hundar som också ska följa med. Sen tragglar vi koppelgåendet då hon går fint vid sidan när vi är själva i harmoni men i början vid promenad med andra hundar så ska det tramsas hit och dit och det bara står framåt i hjärnan på henne. Men vi jobbar på.

Men  bland går vi bara ut och sätter oss och tittar samt lullar runt, allt ska inte vara träning då inom det mesta om det så är agility, sökträning, lydnad eller vallning så går instinkterna igång och det blir en stress. Men all stress påverkar inte hunden negativt då det finns både en positiv stress och negativ, det är upp till ägaren at läsa av sin hund när det slagit över till den negativa och bryta.

Allt för många gånger ser jag hundar som är sönderstressade men ingen gör något åt det eller ens tar hjälp och försöker. Hundar som får skälla konstant när de ser andra hundar eller besökare kommer men ingen gör något för att vägleda att det inte är ok men gnäller sedan hur jobbigt det är. Hundar som biter sönder hemmet då den inte fått lära sig i sin takt att det är tryggt att lämnas osv. Jag har sagt aldrig mer en omplacering och även hur bra det börjar bli nu snart ett år efter så vet i tusan om jag fotfarande inte håller på den åsikten. Hade jag fått spola tillbaka tiden sen jag tog över Pingla så hade jag verkligen INTE gjort det. Nej jag fokuserar på nuet och framtiden nu då det tog mycket energi, tankar och kraft på att nå dit vi är idag.

Satt på en bänk i stan med Pingla liggandes nedanför på marken. En äldre dam kom fram och frågade om hon fick klappa henne, brukar inte tillåta det men i dag så gjorde jag det. Blev en aning förvånad då hon utan att ens tänka la sig med magen i vädret och ville bli klappad av damen. De gosade en stund, hade aldrig gått förut då hon gömde sig bakom och morrade med rest ragg på främmande människor. Sen hoppade Pingla upp och satte sig bredvid mig på bänken och gav mig en puss. Äkta kärlek♥ =). Jag älskar min svartvita lilla fara.