I dag bar det av med några träningskompisar till räddningstjänstens övningsplats för att träna ruinsök för första gången. Va lite spänd över hur Pingla skulle hantera den miljö som är inne i containrarna då det är kolsvart, söndereldat och stinker brandrök samt är bråte lite här och där. Ingen reaktion alls när vi vallade igenom området utan hon va mest nyfiken. Första påsläppet så sprang hon in genom öppningen där jag släppte henne för att springa igenom hela byggnaden och runda av där vi hade gått i början och kom ut ur den andra dörren för att utan min inverkan hålla kvar fokus på sin uppgift och springa in igen där hon kom ifrån. Hon älskar verkligen detta och i dag markerade hon mer bestämt, hon har ett riktigt grovt skall=). De andra två gångerna skötte hon också galant. Detta är verkligen kanonkul, vi har hittat något som båda brinner för och det ska bli så kul att utvecklas med henne=).

Från i somras. Tröttnar aldrig på detta söta klipp när Pingla kämpar med att få fatt i pipen utan att behöva simma;). Envis och smart är hon =)

Hundvärlden är precis som hästvärlden. jag har hållit på med hästar sen barnsben men har en pause nu och fokuserar på hunden fullt ut. Något som är facinerande har jag märkt är hur många har synpunkter på hur andra gör eller inte gör med sina hundar, även jag har varit där och snosat. Men märkte ganska snart att det är fasen lättast och bäst att hålla mig till det jag tror på och sköta mitt. Jag älskar kritik och hör gärna vad andra har för erfarenheter och ideer, kanske är det något jag kan ta till mig och lära mig av eller så kan jag kasta det i soptunnan.

Jag älskar att lära mig nya saker, felet är oftast att jag förminskar mig själv i andras ögon i stället för att lyssna på min intution. Intriger är något jag undviker. Jag har provat de flesta träningsmetoder men börjar mer och mer hitta mitt sätt att träna och umgås med min hund i vardagen. Jag är konsekvent, kan nog uppfattas som en regelmorsa för de som har sina hundar som sina små "bebisar"och ger dem fria tyglar i vardagen men för den sakens skull vill jag inte vara hård utan rak så hunden känner sig trygg och vet från dag till dag vilka regler som gäller i vardagen. Alla hundar måste lära sig vad matte/ husse vill, när de sen vet det så kan jag kräva att den gör som jag säger.

Huvudsaken i min hundvardag är att jag och min hund har roligt och att det är ömsesidigt. De dagar jag inte har tålamod eller känner mig i balans så ger jag tusan i att träna då det bara är bäddat för en konflikt då jag självklart inte är rolig att lyssna på även om jag lägger på ett fejksmile så känner ju Pingla min energi att matte borde göra något annat i dag=).

I dag har vi bara varit och haft roligt. Min söta från i dag:

Lägger alltid en vilodag på helgen där vi inte gör någon träning alls eller mitt i veckan. I bland går det flera dagar då vi bara promenerar annars bygger man upp en förväntan som kan ge stress om inget händer. Hundar behöver få vara hund och smälta saker och ting. Det fastnar bättre då, jag kan träna på något sen tycker jag det tar stopp och är inte hunden motiverad så är det lönlöst då man inte kan tvinga den till att kunskap. Tacka vet jag skoltrötthet, det har jag haft så det räcker och blir över. Sen efter en längre vila tex på några veckor och vi inte gjort annat än att kanske använda lite lättare nosarbete så vips så skriker pingla efter att få göra det vi tog pause ifrån och det jag inte trodde satt sitter som en smäck.

Många har bråttom fram, jag hade det med en period men utan mål. Jag måste ha mål och pricka av dem, lyssna på min hund och hennes förutsättningar här och nu. Mina mål sistone har inte varit att få Pingla att prestera utan att lära henne att ha tråkigt, koppla av vid lockande situationer, med livliga hundar och då träna mycket passivitet då andra tränat sina hundar. Jag vill inte ha en hund som är taggad från det den kommer till träningplatsen eller känner igen sig i bilen till det man är hemma och låser dörrem, den SKA ligga ner lugnt och vänta till jag säger att vi ska träna. Klart en hund blir glad över att något ska hända men det ska inte slå över till hyper och stress. Det är något som tagit tid men blivit mycket bättre, jag är petig också då jag inte bara godtar att hon ligger ner och spänner sig och har stenkoll på vad som händer. Hon ska "vila" vilket innebär att hon lägger sig avslappnat med benen ut på sidan i ställt för att ligga på g med benen under sig. Ligger hon laddad så anser inte jag att hunden är lugn då den är där saker händer och redo att kuta väg så fort den inte kan stå emot sin impuls.

Hon får såklart ligga och titta vad som händer men ska vara direkt kontaktbar om jag sitter bredvid och kallar hennes namn, inte låsa sig fast och stänga mig ute. När jag fått den avkoppling jag begär så belönas hon med smek och en godbit. Nu har vi kommit så långt så efter hon förstått att det inte kommer löna sig att låsa fast sig vid andra roliga saker så tröttnar hon och skiter i det i stället. Precis mitt mål. Det ska vara lönsamt att vila och vänta på sin tur, man får gos, godis och beröm samt när man är avslappnad så blir det ens tur att göra det roliga som de andra hundarna  gjorde nyss men inte med dom utan med matte. Här va första gången hon kapitulerade och förstod att det är lönlöst att bry sig då det inte blir någon hundlek iaf. Två Bc är runtomkring och en av hennes absoluta favorit som är ett energiknippe. Men visst är det härligt att kunna få sova när man väl är trött=)

Sen går det ju upp och ner. I dag gjorde jag fel, skulle följa med till fåren och passa på med lite passivitetsträning under tiden en vän vallade med sina hundar, varav ena hanhunden är den hon går igång på mest. Redan när vi körde in på vägen till hagen så visste alla tre hundarna vad som komma skall. Hanhunden släpptes ut och hoppade in i hagen, tiken skällde i iver av att få valla och hur va då Pingla? Jo hon va totalt avstängd och hade koll på vad hanen skulle göra med fåren. Gick in och satte mig ner, bad henne lägga sig och visst hon la sig men va ju redan borta i huvudet hos hanen och jobbade med fåren. Allt blev fel från början och vad lärde jag mig av detta? Jo att jag måste hela tiden vara ett steg före i tänket. Jag skulle aldrig tagit ur henne från bilen när hon va så taggad utan låtit henne sitta där, då lugnar hon sig och tittar lugnt vad vi andra har för oss. Sen när hon suttit lugnt i bilen hämtat henne, krävt uppmärksamhet och sen satt mig ner. Då hade hon inte fått en sådan stor utmaning då hon va lugn redan då vi kom in i hagen. I stället i dag så blev det ju en konflikt då jag ville ha kontakt och att hon skulle sluta spänna sig medans hennes hjärna va totalt uppslukad av hennes nerver och förväntan på att själv få komma fram till fåren. Så jag tog hund och gick till skogs och morrade över at jag va så korkad som inte fattat att det såklart va ett för stort steg att begära avkoppling när hon redan kommit över gränsen så hon va för taggad för utmaningen. Men visst är det härligt med ett hundliv, allt jag får lära mig om mig själv, hur hunden fungerar i olika situationer  och den verkliga lyckan de dagar då allt bara klickar i samarbetet som i ett pussel:)