Lägger alltid en vilodag på helgen där vi inte gör någon träning alls eller mitt i veckan. I bland går det flera dagar då vi bara promenerar annars bygger man upp en förväntan som kan ge stress om inget händer. Hundar behöver få vara hund och smälta saker och ting. Det fastnar bättre då, jag kan träna på något sen tycker jag det tar stopp och är inte hunden motiverad så är det lönlöst då man inte kan tvinga den till att kunskap. Tacka vet jag skoltrötthet, det har jag haft så det räcker och blir över. Sen efter en längre vila tex på några veckor och vi inte gjort annat än att kanske använda lite lättare nosarbete så vips så skriker pingla efter att få göra det vi tog pause ifrån och det jag inte trodde satt sitter som en smäck.

Många har bråttom fram, jag hade det med en period men utan mål. Jag måste ha mål och pricka av dem, lyssna på min hund och hennes förutsättningar här och nu. Mina mål sistone har inte varit att få Pingla att prestera utan att lära henne att ha tråkigt, koppla av vid lockande situationer, med livliga hundar och då träna mycket passivitet då andra tränat sina hundar. Jag vill inte ha en hund som är taggad från det den kommer till träningplatsen eller känner igen sig i bilen till det man är hemma och låser dörrem, den SKA ligga ner lugnt och vänta till jag säger att vi ska träna. Klart en hund blir glad över att något ska hända men det ska inte slå över till hyper och stress. Det är något som tagit tid men blivit mycket bättre, jag är petig också då jag inte bara godtar att hon ligger ner och spänner sig och har stenkoll på vad som händer. Hon ska "vila" vilket innebär att hon lägger sig avslappnat med benen ut på sidan i ställt för att ligga på g med benen under sig. Ligger hon laddad så anser inte jag att hunden är lugn då den är där saker händer och redo att kuta väg så fort den inte kan stå emot sin impuls.

Hon får såklart ligga och titta vad som händer men ska vara direkt kontaktbar om jag sitter bredvid och kallar hennes namn, inte låsa sig fast och stänga mig ute. När jag fått den avkoppling jag begär så belönas hon med smek och en godbit. Nu har vi kommit så långt så efter hon förstått att det inte kommer löna sig att låsa fast sig vid andra roliga saker så tröttnar hon och skiter i det i stället. Precis mitt mål. Det ska vara lönsamt att vila och vänta på sin tur, man får gos, godis och beröm samt när man är avslappnad så blir det ens tur att göra det roliga som de andra hundarna  gjorde nyss men inte med dom utan med matte. Här va första gången hon kapitulerade och förstod att det är lönlöst att bry sig då det inte blir någon hundlek iaf. Två Bc är runtomkring och en av hennes absoluta favorit som är ett energiknippe. Men visst är det härligt att kunna få sova när man väl är trött=)

Sen går det ju upp och ner. I dag gjorde jag fel, skulle följa med till fåren och passa på med lite passivitetsträning under tiden en vän vallade med sina hundar, varav ena hanhunden är den hon går igång på mest. Redan när vi körde in på vägen till hagen så visste alla tre hundarna vad som komma skall. Hanhunden släpptes ut och hoppade in i hagen, tiken skällde i iver av att få valla och hur va då Pingla? Jo hon va totalt avstängd och hade koll på vad hanen skulle göra med fåren. Gick in och satte mig ner, bad henne lägga sig och visst hon la sig men va ju redan borta i huvudet hos hanen och jobbade med fåren. Allt blev fel från början och vad lärde jag mig av detta? Jo att jag måste hela tiden vara ett steg före i tänket. Jag skulle aldrig tagit ur henne från bilen när hon va så taggad utan låtit henne sitta där, då lugnar hon sig och tittar lugnt vad vi andra har för oss. Sen när hon suttit lugnt i bilen hämtat henne, krävt uppmärksamhet och sen satt mig ner. Då hade hon inte fått en sådan stor utmaning då hon va lugn redan då vi kom in i hagen. I stället i dag så blev det ju en konflikt då jag ville ha kontakt och att hon skulle sluta spänna sig medans hennes hjärna va totalt uppslukad av hennes nerver och förväntan på att själv få komma fram till fåren. Så jag tog hund och gick till skogs och morrade över at jag va så korkad som inte fattat att det såklart va ett för stort steg att begära avkoppling när hon redan kommit över gränsen så hon va för taggad för utmaningen. Men visst är det härligt med ett hundliv, allt jag får lära mig om mig själv, hur hunden fungerar i olika situationer  och den verkliga lyckan de dagar då allt bara klickar i samarbetet som i ett pussel:)

I dag tränade jag med Mirre och hennes två schäfrar, Yla och unghunden Boss. Jag har snöat in på Ipo-r och det har jag Mirre att tacka för då jag inte hade en aning om vad det innebar för en månad sedan=). Är  grön och måste lära mig momenten och reglerna, inte för att jag tvunget ska tävla i framtiden utan för att det ska bli rätt från början. Små enkla tips har jag fått som underlättar en massa och som jag tror på fullt ut. I dag körde Pingla sitt första Ipo spår, i stället för sele och långlina som vi kört lite med innan och det gett henne mer utrymme att fladdra hit och dit långt ifrån spårkärnan så åkte halsband och två koppel på. Ipo spår skiljer sig från traditionellt spårarbete då det är en påsläppspunkt iställer för upptagsruta. Domaren följer med hela spåret och granskar hunden noga och då är det viktigt att hunden har nosen lågt i backen, är koncentrerad och går i ett jämt tempo och inte far i luften på vittring hit och dit då det inte finns utrymme på tävling för de misstagen..

Man kan välja att antingen ha påvisande med ligg, sitt eller apportering. Jag ska lära in ligg. Halsband och koppel mellan frambenen gör att det hjälper hunden att sakta ner, och söka sig neråt i spårkärnan mer än med vanlig spårsele då när hunden drar så dras den aoutomatiskt bak och uppåt vilket blir fel här då nosen ska ligga lågt i spårkärnan och att hunden lär sig precision från början att det är fram/ner som gäller och vara nogrann. Man hjälper inte hunden med jobbet utan släpper den fram men står still om den tappar kärnan och ger den inte chans att bege sig iväg långt från spåret.

Sen körde vi lite Ytsök. Frank va figge till Mirres hundar. Sen va Mirre  figge till Pingla, men Pingla verkade inte ha kopplat att det va sök vi hade påbörjat utan fladdrade förbi Mirre och väntade på bättre dagar typ. Andra gången så satt det kanon, hon skallmarkerar bra nu och är heltänd vilket är kul att se.=)).

Nu har jag lite ny kunskap och insperation som jag ska träna och fila på i veckan.

Tack Mirre och Frank för en rolig och lyckad träning.

Pingla skallmarkerar då hon hittar gömd figge vid ytsök=):